Hej Vänner!
2011 närmar sig final. Gott att ha denna struktur och periodindelning av livet. Det ger skäl att både blicka tillbaka och sikta framåt. Kanske det har med min ålder att göra? Men oavsett det så vill jag slå ett slag för betydelsen av återblick. Det händer så mycket hela tiden så det är svårt att hinna medvetet och genuint ta till vara och glädjas i varje stund. Därför är det givande att blicka tillbaka och minnas det som varit under till exempel det senaste året. Särskilt minnas det som varit viktigt, lärorikt eller intressant på något sätt. När tanken på det som varit kommer upp i huvudet så går det nästan alltid att se det som något värdefullt, något som gett tillvaron och livet innehåll, en pusselbit till. När man noterar vad många saker och händelser som varit och som finns så kan ordet tacksamhet ligga nära till hands. Även saker som i ögonblicket känns fel eller svåra, kan i förlängningen få en ny betydelse och faktiskt kännas helt ok som en detalj i livspusslet.
När vi tittar tillbaka så får vi ett annat perspektiv på tillvaron och när vi "ser" vad som varit kan vi göra ett tacksamt konstaterande att livet faktiskt är rikt. En sån tanke ger positiv energi och den energin är bra att ha när vi ska rusa vidare på "livets väg".
(väldans vad filosofiskt och poetiskt det blev).
Jag bläddrade i min almanacka och fick en återblick på året som snart gått. Där fanns massor av glädjeämnen och tacksamhetsanledningar. Alla dessa chefer och ledare jag mött ger mig en känsla av att de har så otroligt mycket kompetens och klokskap. Det finns så mycket god vilja och ambition. Det finns också väldigt många viktiga, meningsfulla utmaningar att ta tag i. Den samlade bilden jag ser får mig att uppmana till några saker: Se dig själv först, uppskatta den förmåga och resurser du har. Notera vad du redan gjort och uppnått och var stolt där du kan. Se sedan dig själv i ditt hela sammanhang. Vilken betydelse kan eller ska du ha? Genom att hitta balansen mellan vad du måste åstadkomma och det som människorna omkring dig kan och oftast vill bidra med, så orkar du längre. När du förväntar dig att det finns resurser och god vilja hos dina medarbetare och nyfiket söker den så påverkar det både er relation och prestation.
Den senaste tidens möten med skolledare har gett mig en starkare tro på framtiden i deras sammanhang. Deras utmaningar är på de flesta håll avskräckande och den offentliga kritiken brutal. Ändå finns det hos många av dessa ledare en enorm ambition att hitta lösningar och göra skolan meningsfull och framgångsrik för alla som medverkar där. Skolledarens ledarskap har sina förutsättningar och problem. När jag talar med dessa personer om hur ledarskapet behöver fungera framöver så hör jag en beskrivning som kan översättas till två ord eller frågor. Åtminstone det ena tror jag är helt nytt och härmed presenterat.
Vad är lärarledarskap och vad är elevledarskap?
Hur kan dessa bidra till både människors och samhällets framgång utifrån skolans värld?
Fundera på dessa och ta samtidigt tillfället att fira en God Jul och ett Gott Nytt År!
/Anders
onsdag 21 december 2011
torsdag 24 november 2011
Ledarskap, förändring och lärande
Skolan är en arena där man måste må bra för att verksamheten ska fungera. Som arbetsplats för professionella vuxna och som lärmiljö för elever behöver sammanhanget vara både begripligt, meningsfullt och hanterbart. I tisdags den 22 november var jag med på ett seminarium på Högskolan i Halmstad. Regionalt utvecklingscentrum bjöd in och temat var "hållbart lärande och ledarskap". Två professorer i pedagogik berättade om forskningens syn på detta tema. Mitt personliga intryck är att det fortfarande är väldigt mycket utbildningsteknologiskt tänkande i sökandet efter svar på hur skolan ska lyckas med sitt uppdrag. Jag satt en lång stund och undrade när professorerna skulle ta upp tanken om elevens, människans utgångspunkt och roll i sammanhanget.
Jag blev så glad, det kom till slut framförallt från Tomas Kroksmark, ett tydligt konstaterande att "barnet har blivit tydligare".
Det handlar om att ha höga förväntningar, men då också faktiskt tro på att eleven har förmåga. Mikael Alexanderssons slutsats var att en förutsättning är att kunna skapa en organisation som stöder detta och framför allt en "dialogisk kultur" som hanterar det.
I mitt eget inlägg efter professorerna kändes det bra att med deras beskrivningar som utgångspunkt kunna peka på det salutogena synsättet som en kompass för att skapa denna kultur och det meningsfulla sammanhanget (kasam) som en hjälp att både organisera och förändra till stöd för detta.
Efter den dagen blev man lite stärkt i Novembermörkret.
Ha en fortsatt god färd mot nästa års början.
/Anders
Jag blev så glad, det kom till slut framförallt från Tomas Kroksmark, ett tydligt konstaterande att "barnet har blivit tydligare".
Det handlar om att ha höga förväntningar, men då också faktiskt tro på att eleven har förmåga. Mikael Alexanderssons slutsats var att en förutsättning är att kunna skapa en organisation som stöder detta och framför allt en "dialogisk kultur" som hanterar det.
I mitt eget inlägg efter professorerna kändes det bra att med deras beskrivningar som utgångspunkt kunna peka på det salutogena synsättet som en kompass för att skapa denna kultur och det meningsfulla sammanhanget (kasam) som en hjälp att både organisera och förändra till stöd för detta.
Efter den dagen blev man lite stärkt i Novembermörkret.
Ha en fortsatt god färd mot nästa års början.
/Anders
måndag 19 september 2011
Norge är på
Just nu i Norge får jag tydliga signaler att det hälsofrämjande tänket och salutogena ledarskapet sprider sig även här.
Det finns en nationell ambition att skapa hälsofrämjande arbetsplatser och i varje fylke finns regionala organisationer med rådgivare som stödjer denna utveckling.
Efter att ha mött ett sådant gäng idag, ett 20-tal rådgivare för hälsofrämjande arbetsplatser i Vestfolds fylke, har jag med mig en mycket positiv bild av deras ambition att driva detta. De har också en tydlig förankring i centrala värderingar som att alla ska vara med, delaktighet och empowerment är centralt.
Frågan i Norge som i Sverige handlar mycket om hur den hälsofrämjande arbetsplatsen ska bli till. Hur ser processen ut från idé till uppnådd målbild? Allt ifrån vad en inledande dialog ska innehålla till vilka aktiviteter som gör att en utvecklingsprocess blir konkret.
Gemensamt verkar vara att vi på bägge sidor om kölen ser betydelsen av chefernas roll i det hälsofrämjande tänkandet.
Chefsrollen och ledarskapet har helt klart mycket att hämta i ett främjande, salutogent tänkande.
Salutogent ledarskap verkar vara ett intressant tema inte bara i Sverige, vilket känns väldigt stimulerande :-)
tankar från Drammen
en sval septemberkväll
/Anders
Det finns en nationell ambition att skapa hälsofrämjande arbetsplatser och i varje fylke finns regionala organisationer med rådgivare som stödjer denna utveckling.
Efter att ha mött ett sådant gäng idag, ett 20-tal rådgivare för hälsofrämjande arbetsplatser i Vestfolds fylke, har jag med mig en mycket positiv bild av deras ambition att driva detta. De har också en tydlig förankring i centrala värderingar som att alla ska vara med, delaktighet och empowerment är centralt.
Frågan i Norge som i Sverige handlar mycket om hur den hälsofrämjande arbetsplatsen ska bli till. Hur ser processen ut från idé till uppnådd målbild? Allt ifrån vad en inledande dialog ska innehålla till vilka aktiviteter som gör att en utvecklingsprocess blir konkret.
Gemensamt verkar vara att vi på bägge sidor om kölen ser betydelsen av chefernas roll i det hälsofrämjande tänkandet.
Chefsrollen och ledarskapet har helt klart mycket att hämta i ett främjande, salutogent tänkande.
Salutogent ledarskap verkar vara ett intressant tema inte bara i Sverige, vilket känns väldigt stimulerande :-)
tankar från Drammen
en sval septemberkväll
/Anders
onsdag 24 augusti 2011
när goda idéer får leda
När sommar blir till sensommar och morgondoppet är kallare än 18 grader.
Det kanske är då man vaknar till ur semesteravkopplingens dimma och återupptäcker vardagens många sidor.
Paradoxerna och dualiteten visar sig i glädje och sorg, ljus och mörker, avundsjuka och tacksamhet, egoism och generositet, ordning och kaos, kärlek och rädsla och så vidare.
Om jag får göra en reflektion vad ledarskap betyder i följd av detta så är det Norge och Libyen som är i mina tankar just nu. Jag tänker att det måste vara väldigt avgörande vilka idéer människor bär på. Jag tror att goda idéer, ger goda tankar som i sin tur ger mer gott beteende mellan människor. Kan det vara kvalitén på de idéer som kommuniceras som avgör hur sammanhanget fungerar?,
Min poäng är, som du förstår kanske, att tanken om att andra har något viktigt och värdefullt att komma med, bidrar till ett ledarskap som både lyckas bättre och samtidigt ger ledaren positiv återspegling. Det är där ledarskap kan skapa mer öppenhet och trygghet i rummet istället för osäkerhet, ja kanske till och med rädsla.
Rädslsan makt är förlamande och nedbrytande. Nyfikenheten och uppskattande förhållningssätt blir dess motsats.
Det salutogena tänkandet kan vara ett av flera sätt att inspirera fler att delta i dessa tankebanor. Just nu tror jag de är vanligare i Norge än i Libyen. Men de behövs i många sammanhang och de kommer inte alltid av sig självt. Därför har vi en viktig uppgift i att påminna om idéers betydelse och tankars påverkan.
far väl!
/Anders
Det kanske är då man vaknar till ur semesteravkopplingens dimma och återupptäcker vardagens många sidor.
Paradoxerna och dualiteten visar sig i glädje och sorg, ljus och mörker, avundsjuka och tacksamhet, egoism och generositet, ordning och kaos, kärlek och rädsla och så vidare.
Om jag får göra en reflektion vad ledarskap betyder i följd av detta så är det Norge och Libyen som är i mina tankar just nu. Jag tänker att det måste vara väldigt avgörande vilka idéer människor bär på. Jag tror att goda idéer, ger goda tankar som i sin tur ger mer gott beteende mellan människor. Kan det vara kvalitén på de idéer som kommuniceras som avgör hur sammanhanget fungerar?,
Min poäng är, som du förstår kanske, att tanken om att andra har något viktigt och värdefullt att komma med, bidrar till ett ledarskap som både lyckas bättre och samtidigt ger ledaren positiv återspegling. Det är där ledarskap kan skapa mer öppenhet och trygghet i rummet istället för osäkerhet, ja kanske till och med rädsla.
Rädslsan makt är förlamande och nedbrytande. Nyfikenheten och uppskattande förhållningssätt blir dess motsats.
Det salutogena tänkandet kan vara ett av flera sätt att inspirera fler att delta i dessa tankebanor. Just nu tror jag de är vanligare i Norge än i Libyen. Men de behövs i många sammanhang och de kommer inte alltid av sig självt. Därför har vi en viktig uppgift i att påminna om idéers betydelse och tankars påverkan.
far väl!
/Anders
tisdag 16 augusti 2011
kasam för nystart
Jag talade med Monica nyss.
Hon är administartiv chef i en halvstor organisation. Som chef befinner hon sig i ett uppbyggnadsskede där nya medarbetare rekryteras hela tiden. Vilken spännande och meningsfull uppgift. Samtidigt en svår utmaning att hitta rätt kompetens både yrkesmässigt och personligt.
I denna dynamiska fas vill Monica ta till vara alla möjligheter att bygga den goda arbetsplatsen där människor både trivs och lyckas med sitt jobb.
Hur gör hon?
Jo, hon söker först engagerade och kompetenta medarbetare.
Hon arbetar sedan för att skapa struktur och rutiner som ger tydlighet och effektivt arbete.
Därefter vill hon tillsammans med gruppen hitta en gemensam idé och värdemässig grund för att forma arbetsplatsen som ett bra sammanhang. Då blir det den salutogena idén och förhållningssättet som utgångspunkt för bemötande och synsätt,
Därtill kan kasam bli deras vägledande tankemodell för att hitta det som påverkar både välbefinnandet och prestationen positivt.
Det ska bli mycket inspirerande att möta detta gäng i sin nybyggaranda. Där verkar redan finnas en känsla av sammanhang som ger handlingskraft. Inte ett gäng som passivt väntar på att smekmånadsfasen ska gå förbi.
Salut!
sa anders
Hon är administartiv chef i en halvstor organisation. Som chef befinner hon sig i ett uppbyggnadsskede där nya medarbetare rekryteras hela tiden. Vilken spännande och meningsfull uppgift. Samtidigt en svår utmaning att hitta rätt kompetens både yrkesmässigt och personligt.
I denna dynamiska fas vill Monica ta till vara alla möjligheter att bygga den goda arbetsplatsen där människor både trivs och lyckas med sitt jobb.
Hur gör hon?
Jo, hon söker först engagerade och kompetenta medarbetare.
Hon arbetar sedan för att skapa struktur och rutiner som ger tydlighet och effektivt arbete.
Därefter vill hon tillsammans med gruppen hitta en gemensam idé och värdemässig grund för att forma arbetsplatsen som ett bra sammanhang. Då blir det den salutogena idén och förhållningssättet som utgångspunkt för bemötande och synsätt,
Därtill kan kasam bli deras vägledande tankemodell för att hitta det som påverkar både välbefinnandet och prestationen positivt.
Det ska bli mycket inspirerande att möta detta gäng i sin nybyggaranda. Där verkar redan finnas en känsla av sammanhang som ger handlingskraft. Inte ett gäng som passivt väntar på att smekmånadsfasen ska gå förbi.
Salut!
sa anders
måndag 17 januari 2011
Själslig konjunkturuppgång
Ett nytt år är på rull.
På rull är det när jag som nu åker tåg. Jag hoppas på flyt också, som när jag tar färjan mellan Strömstad och Sandefjord för att besöka Norge. Luft under vingarna är en annan metafor som passar in när SAS tar mig till Helsingfors om några veckor.
Halva januari har gått och vi har fått känna på lite av vad 2011 har att ge. I vårt land har vi fått ganska mycket snö och kyla, men det hör ju årstiden till.
Vad ska det bli av det här året i övrigt tro?
Av media att döma är konjunkturen i näringslivet verkligen på väg att ta sig. Verkstadsindustri, kapacitetsutnyttjande, exportsiffror och liknande finesser pekar på detta. Undrar om konjunkturen i själslivet också tar sig i år. Då kanske vi kan få tillväxt i både materiella och andliga värden.
För min egen del har året börjat med flera resor till Mönsterås kommun. Där har man bestämt sig för att det salutogena synsättet ska bli en framgångväg för verksamheterna inom flera viktiga områden. En dag förra veckan mötte jag en grupp medarbetare inom vård och omsorg och vi talade om det salutogena synsättet och betydelsen av att varje människa får chansen att åtminstone känna sig accepterad i sitt sammanhang, om nu omgivningen inte kan bistå med uppskattning eller rentav omtanke.
Efter vår utbildningsdag kom Britt fram och bjöd mig på en underbar berättelse om ett barn som stod henne nära. Det handlade om Markus som haft svårt för sig och hamnat utanför och bland annat därför inte haft det särskilt roligt under sin skoltid. Hans utveckling och lärande hade också blivit lidande och han hade mycket att ta igen. Markus liv hade fått en vändning när han kom till en ny skola där pedagogiken bygger på att ta utgångspunkt i barnets förmåga, behov och meningsupplevelse. Det man framför allt tog fasta på i den nya skolan var varje människas behov av den mening som kommer av att vara sedd, uppskattad och ianspråktagen. Det som hade hänt med Markus, berättade Britt, var att hans självförtroende och därmed hela hans utveckling hade tagit ett jättesprång. Dessutom hade han blivit en glad person igen, han var nu förväntansfull varje dag när han skulle gå till skolan. Barnet hade börjat skratta!
Sådana berättelser blir en bild i vinterkylan som värmer och inger hopp.
Ta med dig bilden till de möten och sammanhang du kommer till det här året också. Tänk att det ryms en märkligt stor förmåga och kraft i varje människa bara man väljer att uppskatta och fråga efter den.
Det kanske går att arbeta mot en konjunkturförstärkning även på det emotionella och själsliga planet. Det går inte att direkt mäta om detta lyckas men det är ett område som måste fungera om människor ska må bra och lyckas med annat som är viktigt.
God fortsättning
Önskar
Anders
På rull är det när jag som nu åker tåg. Jag hoppas på flyt också, som när jag tar färjan mellan Strömstad och Sandefjord för att besöka Norge. Luft under vingarna är en annan metafor som passar in när SAS tar mig till Helsingfors om några veckor.
Halva januari har gått och vi har fått känna på lite av vad 2011 har att ge. I vårt land har vi fått ganska mycket snö och kyla, men det hör ju årstiden till.
Vad ska det bli av det här året i övrigt tro?
Av media att döma är konjunkturen i näringslivet verkligen på väg att ta sig. Verkstadsindustri, kapacitetsutnyttjande, exportsiffror och liknande finesser pekar på detta. Undrar om konjunkturen i själslivet också tar sig i år. Då kanske vi kan få tillväxt i både materiella och andliga värden.
För min egen del har året börjat med flera resor till Mönsterås kommun. Där har man bestämt sig för att det salutogena synsättet ska bli en framgångväg för verksamheterna inom flera viktiga områden. En dag förra veckan mötte jag en grupp medarbetare inom vård och omsorg och vi talade om det salutogena synsättet och betydelsen av att varje människa får chansen att åtminstone känna sig accepterad i sitt sammanhang, om nu omgivningen inte kan bistå med uppskattning eller rentav omtanke.
Efter vår utbildningsdag kom Britt fram och bjöd mig på en underbar berättelse om ett barn som stod henne nära. Det handlade om Markus som haft svårt för sig och hamnat utanför och bland annat därför inte haft det särskilt roligt under sin skoltid. Hans utveckling och lärande hade också blivit lidande och han hade mycket att ta igen. Markus liv hade fått en vändning när han kom till en ny skola där pedagogiken bygger på att ta utgångspunkt i barnets förmåga, behov och meningsupplevelse. Det man framför allt tog fasta på i den nya skolan var varje människas behov av den mening som kommer av att vara sedd, uppskattad och ianspråktagen. Det som hade hänt med Markus, berättade Britt, var att hans självförtroende och därmed hela hans utveckling hade tagit ett jättesprång. Dessutom hade han blivit en glad person igen, han var nu förväntansfull varje dag när han skulle gå till skolan. Barnet hade börjat skratta!
Sådana berättelser blir en bild i vinterkylan som värmer och inger hopp.
Ta med dig bilden till de möten och sammanhang du kommer till det här året också. Tänk att det ryms en märkligt stor förmåga och kraft i varje människa bara man väljer att uppskatta och fråga efter den.
Det kanske går att arbeta mot en konjunkturförstärkning även på det emotionella och själsliga planet. Det går inte att direkt mäta om detta lyckas men det är ett område som måste fungera om människor ska må bra och lyckas med annat som är viktigt.
God fortsättning
Önskar
Anders
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
