Själslig konjunkturuppgång

Ett nytt år är på rull.

På rull är det när jag som nu åker tåg. Jag hoppas på flyt också, som när jag tar färjan mellan Strömstad och Sandefjord för att besöka Norge. Luft under vingarna är en annan metafor som passar in när SAS tar mig till Helsingfors om några veckor.

Halva januari har gått och vi har fått känna på lite av vad 2011 har att ge. I vårt land har vi fått ganska mycket snö och kyla, men det hör ju årstiden till.
Vad ska det bli av det här året i övrigt tro?
Av media att döma är konjunkturen i näringslivet verkligen på väg att ta sig. Verkstadsindustri, kapacitetsutnyttjande, exportsiffror och liknande finesser pekar på detta. Undrar om konjunkturen i själslivet också tar sig i år. Då kanske vi kan få tillväxt i både materiella och andliga värden.
För min egen del har året börjat med flera resor till Mönsterås kommun. Där har man bestämt sig för att det salutogena synsättet ska bli en framgångväg för verksamheterna inom flera viktiga områden. En dag förra veckan mötte jag en grupp medarbetare inom vård och omsorg och vi talade om det salutogena synsättet och betydelsen av att varje människa får chansen att åtminstone känna sig accepterad i sitt sammanhang, om nu omgivningen inte kan bistå med uppskattning eller rentav omtanke.
Efter vår utbildningsdag kom Britt fram och bjöd mig på en underbar berättelse om ett barn som stod henne nära. Det handlade om Markus som haft svårt för sig och hamnat utanför och bland annat därför inte haft det särskilt roligt under sin skoltid. Hans utveckling och lärande hade också blivit lidande och han hade mycket att ta igen. Markus liv hade fått en vändning när han kom till en ny skola där pedagogiken bygger på att ta utgångspunkt i barnets förmåga, behov och meningsupplevelse. Det man framför allt tog fasta på i den nya skolan var varje människas behov av den mening som kommer av att vara sedd, uppskattad och ianspråktagen. Det som hade hänt med Markus, berättade Britt, var att hans självförtroende och därmed hela hans utveckling hade tagit ett jättesprång. Dessutom hade han blivit en glad person igen, han var nu förväntansfull varje dag när han skulle gå till skolan. Barnet hade börjat skratta!

Sådana berättelser blir en bild i vinterkylan som värmer och inger hopp.
Ta med dig bilden till de möten och sammanhang du kommer till det här året också. Tänk att det ryms en märkligt stor förmåga och kraft i varje människa bara man väljer att uppskatta och fråga efter den.

Det kanske går att arbeta mot en konjunkturförstärkning även på det emotionella och själsliga planet. Det går inte att direkt mäta om detta lyckas men det är ett område som måste fungera om människor ska må bra och lyckas med annat som är viktigt.

God fortsättning
Önskar
Anders