Skolan är en arena där man måste må bra för att verksamheten ska fungera. Som arbetsplats för professionella vuxna och som lärmiljö för elever behöver sammanhanget vara både begripligt, meningsfullt och hanterbart. I tisdags den 22 november var jag med på ett seminarium på Högskolan i Halmstad. Regionalt utvecklingscentrum bjöd in och temat var "hållbart lärande och ledarskap". Två professorer i pedagogik berättade om forskningens syn på detta tema. Mitt personliga intryck är att det fortfarande är väldigt mycket utbildningsteknologiskt tänkande i sökandet efter svar på hur skolan ska lyckas med sitt uppdrag. Jag satt en lång stund och undrade när professorerna skulle ta upp tanken om elevens, människans utgångspunkt och roll i sammanhanget.
Jag blev så glad, det kom till slut framförallt från Tomas Kroksmark, ett tydligt konstaterande att "barnet har blivit tydligare".
Det handlar om att ha höga förväntningar, men då också faktiskt tro på att eleven har förmåga. Mikael Alexanderssons slutsats var att en förutsättning är att kunna skapa en organisation som stöder detta och framför allt en "dialogisk kultur" som hanterar det.
I mitt eget inlägg efter professorerna kändes det bra att med deras beskrivningar som utgångspunkt kunna peka på det salutogena synsättet som en kompass för att skapa denna kultur och det meningsfulla sammanhanget (kasam) som en hjälp att både organisera och förändra till stöd för detta.
Efter den dagen blev man lite stärkt i Novembermörkret.
Ha en fortsatt god färd mot nästa års början.
/Anders
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att betona det positiva är ju inget nytt. "Det går bättre och bättre dag för dag" löd det i en gammal schlager. men att ta över termen salutogen
SvaraRaderaär lite väl häftigt för det gamla vinet i de nya
läglarna. Och så kasam på det.
Konsulteriet har inte kommit långt precis!