Bjud på en kopp kaffe!

En fantastisk vecka. I vimlet på Drottninggatan i Stockholm satt Lotta och jag på fredag eftermiddag med en latte och en kaffe. Vi hade inte setts sedan drygt ett år då vi befann oss i samma organisation med uppdrag och ambition att utveckla, stärka och skapa förutsättning för framgång. Mitt uppdrag där är avslutat och Lotta har gått vidare till nytt uppdrag i en annan organisation. Vårt samtal vid kaffet handlar om behovet och intresset för mjuka frågor i vår tid och vårt samhälle. Vi talar om hur ledningen i en organisation kan skapa ändamålsenliga strukturer för att människor ska kunna förstå och hantera sina arbetsuppgifter och må bra på sin arbetsplats. I detta samtal kommer associationerna i en strid ström, då vi båda är starkt engagerade i både managementfrågor och det genuint mänskliga som kan framstå i ett salutogent synsätt. Det blir då för mig en märklig känsla när Lotta berättar att hon i sin styrelse har en person som heter Lars med lång erfarenhet av HR-frågor och särskilt intresse för de ” mjuka frågorna”. Märkligheten består i att samma person har jag mött tidigare i veckan på ett seminarium ute på Öijared där via talade om kulturen, naturen, hälsan och det salutogena ledarskapet. Den träffen var ett första tillfälle i en satsning som ska bli en återkommande mötesplats, en akademi, för att sprida kunskap om dessa frågor. Mycket spännande och väl förankrat då Göteborgs Universitets nya satsning inom forskning kring kultur och hälsa finns med i sammanhanget.
När jag då träffade Lars på Öijared så fanns det ytterligare en koppling. Det var nämligen så att Lars och jag träffades samma kväll inbjudna till Jalle i Göteborg. Där satt vi flera timmar under kvällen en grupp personalmänniskor, läkare, teolog och hade ett fantastiskt inspirerande samtal kring det salutogena perspektivets tillgångar och möjligheter. Kanske är det något som är nödvändigt att både förmedla och utveckla vidare ute på arbetsplatser.
För att ytterligare förlänga denna veckas märkliga och spännande mötesserie så hade jag några dagar innan denna kväll hos Jalle, varit engagerad i en uppföljningsträff i Alingsås för chefer i Västra Götalandsregionen som varit deltagare i min utbildning Pedagogiskt ledarskap. Här hade vi just Jalle som eftermiddagens gäst där han delade sina mycket intressanta reflektioner om ledarskapets och livets mening med oss.
Så när jag satt där på Drottninggatan med Lotta så gick det upp för mig vilken fantastisk vecka jag varit med om. Tänk att få uppleva detta och det räknas dessutom som arbete.

Anders
Fredag kväll i maj 2010

Som tåget en majnatt

När vårsolen värmer och björken fått musöron, då är vi inne i en underbar tid. Inte bara naturen, utan även människor man möter verkar fyllda av ny energi, så känner jag också själv. Tecken på ny energi är också de många sammanhang som verkar bry sig allt mer om hur hälsans förutsättningar ser ut. Visst är det på gång en starkare insikt och större intresse för vad som skapar välbefinnande och hälsa. Trots många rapporter om svårigheter i samhället så lyser allt fler exempel på salutogent tänkande. Förra veckan mötte jag exempelvis chefer inom en omsorgsverksamhet. Vilka underbara människor, de hade så mycket värme och positiv förhoppning trots ett svårt uppdrag. De skulle utveckla sitt ledarskap med hjälp av kasam för att sedan göra tillvaron mer hälsofrämjande för både sina medarbetare och de boende i verksamheten.
I skrivande stund sitter jag på nattåget till Östersund för att möta en projektgrupp som ska få skolor i Jämtland att bli mer hälsofrämjande. Ett arbete som ska bli bra för både skolledningar, all personal och alla deras elever. Elever ska möta en skola med pedagoger och personal som kan skapa förutsättningar för ett lärande som stärker hela människan att klara av hela livet.
Jag tänker på dem som aldrig fick en chans att uppleva framgång i skolan. Jag tror jag mötte en sådan människa på stationen i Herrljunga. Han var vilsen på riktigt, avslängd från tåget och utan koll på hur han skulle ta sig vidare till Örebro. Jag kunde inte bidra med mer än tips om färdväg men det kändes som ett gott möte, för vi pratade en stund och han tackade så mycket för hjälpen när vi skiljdes.
I morgon ska vi tala om det salutogena ledarskapet som en möjlig hjälp för skolledare att ta ut riktning med och att göra ledarskapet meningsfullt. Det blir säkert ett mycket gott möte i morgon också. Det kan det bli varje dag om man vill och är uppmärksam.

Anders på tåget
2 maj 2010