skapa förutsättningar i krisen

Hur mycket ska vi leta efter krisens orsaker? Vad ger det å andra sidan att fundera över hur vi vill det ska vara och sedan ta reda på vilka faktorer som bidrar till att det blir så? Den gångna veckan har jag mött två organisationer där en problematisk situation varit orsak till att man vill arbeta med en främjande strategi för att åstadkomma en förändring. Sjukfrånvaro och personalen hälsa har här blivit en fråga om organisering och ledarskap. Det verkar vara en uppfattning om att rehabsamtal och individåtgärder inte är tillräckligt för att öka närvaron och glädjen i arbetet.
Jag vill tolka detta som exempel på att allt fler förstår att hälsans bestämningsfaktorer måste sökas både hos människan själv och i den miljö hon verkar i, alltså hela sammanhanget har betydelse. Dessa organisationer hade också bestämt att tillämpa en salutogen strategi i sitt förbättringsarbete.
Detta känns ju inspirerande och kul, det finns hopp att den hälsopromotiva kunskapen och arbetssättet vinner terräng.
En annan notering i veckan var att vi nu har två "nyord" att hålla reda på och förstå. Det första är enligt tidningen Chef, salutogent ledarskap. Det andra är salutogent entreprenörskap. Jag återkommer till bägge framöver. Ha en fin vårvecka, i helgen lovas vi 14 grader och sol - ljuvligt.
/anders

Vänd på perspektiven

Ännu en hädelserik vecka. Det salutogena perspektivet dyker upp på alla möjliga ställen både nära och långt borta. Efter att ha läst 86 kommentarer på en debattartikel väljer jag följande exempel:
I torsdagens DN fanns denna artikel på debattsidan av Hanne Kjöller där hon föreslår att vi ska vända på perspektiven när det gäller sjukdom och ohälsa. Kjöller berättar om kasam och Antonovsky som upphov till förslaget att se vad som är friskt och funktionellt hos individen.
Ett problem som jag inte tänkte på direkt när jag läste artikeln på morgonen är risken att man blir enögd och kategorisk när man vill visa på värdet av ett främjande synsätt. Flera som läst Kjöllers artikel tolkade den som ett påhopp på de som är utbrända eller sjukskrivna av andra orsaker.
Varför blir det så? Varför tycker vissa i sina kommentarer att kasam är trivialt?

Min korta förklaring till det är två saker: först så glömmer vi att påpeka att det salutogena synsättet är komplementärt till det patogena. Det Kjöller beskriver är alltså inget alternativ som ska utesluta kunskap om och behandling av sjukdom.
Men det salutogena synsättet är ett starkt komplement om man väljer att se människan som en både fysisk, mental, social och existentiell varelse.
Den andra förklaringen till varför kasam ses som ovetenskapligt och trivialt uppstår när kasam-teorin står för sig själv som en tolkningsmodell eller recept till välbefinnande och hälsa.
Lösningen på detta är att se Antonovsky´s idé och teori som ett gemensamt koncept med tre delar:
1.Värdegrund
Vi ser människan som någon med värde och värdighet även om hon har drabbats av ohälsa.
2.Förhållningssätt
Genom att se människan på det sättet följer det naturligt att möte henne som subjekt och ta vara på hennes kompetens och egna resurser. (vilket är något helt annat än att strunta att ge henne hjälp).
3. Livets friskfaktorer
kasam(som bygger på forskning) blir en tankemodell som kan hjälpa oss hitta det som gör tillvaron begriplig, hanterbar och framför allt meningsfull. Vilket visat sig vara gynnsamt för hälsan.

Detta koncept rymmer inget sjukdomsförakt, tvärtom om man läser det Antonovsky själv skriver.

Slut på teorireflektionen

Nu har det blvit påskafton.
Ha en fin helg!
Anders