Hur ska man lyckas med förbättring och förändring?
Det är så mycket som borde fungera bättre i vårt samhälle och i våra verksamheter. Oftast är det ingen oenighet om hur man vill att det ska vara eller vad vi ska uppnå. Det finns så många visioner, ambitioner och mål som är lätta att gilla. Däremot är oenigheten större om hur vi ska lyckas med det vi vill.
Om jag tillåter mig att förenkla så kan man säga att det är en kamp mellan två huvudprinciper. Den ena går ut på att kontrollera och reducera det som är fel. Den andra är den mer främjande som inte bortser från det som är fel, men som ägnar mest intresse åt det som bidrar till att vi utvecklas i den riktning vi vill.
Om man tror att goda resultat skapas genom att leta fel så går mycket tid åt till att klargöra vilka detaljer som är viktiga och sedan se till att de efterlevs. Ledaren eller myndigheten blir en granskare som säkerställer att medarbetare följer sina detaljerade instruktioner. De gäller att få ordning på folk, att få medarbetare att lyda det som någon annan bestämt. Det blir en arbetssituation som inte passar särskilt många idag. Det är vanligare att man vill känna sig kompetent, fri och ansvarstagande i linje med de viktiga mål och värden som verksamheten är till för.
Den detaljreglerade lydnadskulturen som bygger på att detaljer som går att mäta är avgörande för framgång är inte heller ändamålsenlig på särskilt många ställen. På ett kärnkraftverk kanske? Där är väl detaljer som påverkar säkerhet absolut nödvändiga att kontrollera? Ja visst, men samtidigt är det viktigt för säkerheten att där finns människor som tänker, känner, kommunicerar och tar ansvar. Därför menar jag att ansvarskulturen innehåller de förutsättningar som vi behöver idag för att både verksamheter ska lyckas och människor som arbetar där ska må bra.
Beroende på vilken verksamhet vi studerar så behövs det ett samspel eller balans mellan lydnad och ansvar. Vissa saker måste gälla och andra saker blir bäst gjorda om människan är fri att konstruera sin arbetsinsats som hon finner bäst. För de allra flesta så leder också ansvarskulturen till en mer hälsosam arbetsplats. Ett ledarskap som visar tillit, har mod, tålamod och omtanke stärker medarbetarskapet och välbefinnandet för bägge parter. Resultatet blir ett bättre ansvarstagande för både arbetsplatsens klimat och verksamhetens resultat. Två avgörande steg mot framgång för både människan och organisationen.
I ansvarskulturen blir det salutogena synsättet självklart och nödvändigt. Det hjälper till att ställa andra frågor. Istället för att ta reda på vad som är fel och vems felet är så blir det viktigare att reflektera tillsammans:
Varför finns vår verksamhet?
Vem är vi till för?
Vad är viktigt för oss att sträva mot?
Hur ska vi ha det på vår arbetsplats?
Hur vet vi att vi lyckas?
osv.
Kalla det gärna för salutogena frågor.
Alingsås i det vackra november
/Anders
