Påminnelse om verklighetens villkor

Min grundhållning ska vara positiv förväntan och ambition att ta till vara de tillgångar som finns. Det kan vara hos enskilda människor eller i organisationer.
Ibland blir man dock påmind om verklighetens krassa villkor och motståndets besynnerliga logik.
Mina aktuella erfarenheter är av olika storlek eller allvar kan man säga.
Jag tar den mindre och mer världsliga först: den handlar om dagens tågresa som blir ännu ett exempel på en leverantörs svårigheter att tillhandahålla utlovad service. Tåget 13:07 från Alingsås mot Stockholm blev inget X2000, platsnumren stämde inte, tiden hölls inte och mitt planerade möte fick flyttas. Ingen stor grej, kanske rent av en bonus i form av ytterligare avkopplande tågresetid, för det är ett gott sätt att resa på många vis. Samtidigt glider min tanke lätt in på funderingar om vad ett företags ägarskap, kultur, värderingar, styrning, ledning och ledarskap betyder för att man ska bli framgångsrik. Förmodligen ganska mycket, särskilt i de fall verksamheten utgör tjänster och service i någon form som ska levereras av medarbetare som behöver ha goda förutsättningar för detta.

Min andra aktuella upplevelse kommer från en organisation där ledningen ville starta en utveckling mot att bli en mer hälsofrämjande organsiation/arbetsplatser. Det är i allmänhet något som klingar positivt i mina öron, men det händer att ingången i det blir fel. Om det ska gå att starta och driva en hälsopromotiv förbättringsprocess där alla medarbetare är delaktiga så måste det finnas en lämplig kultur. Jo, jag menar att även om ledningens inriktning och vilja är betydelsefull så hjälper inte det särskilt långt om förtroende och legitimitet saknas. Det är som att bjuda in sin personal på en båtresa, men det är oklart om vilken båt man är på, om den som styr kan sin sak, vilka som vill åka med, vart resan tar vägen och vilka roller vi har ombord. Osäkerhet ger otrygghet som definitivt inte skapar engagemang utan i större utsträckning motstånd.
Min slutsats är att det finns en hel del att förbereda innan man lämnar kaj. Har man gjort skeppet klart så blir det mycket enklare att få alla medresenärer att både göra sin ordinarie insats och det som tillkommer under utvecklings/förbättringsresan.

Denna metafor kan sammanfattas i några råd. Om du har ambitionen eller tar ett uppdrag som innebär att skapa en hälsofrämjande arbetsplats/organisation. Försök då först göra klart att de strukturella förutsättningarna är på plats. Därefter kommer lednings och ledarskapsförmågan hos de chefer/ledare som finns i organisationen. Först därefter kommer det lokala delaktiga förbättringsarbetet där arbetsgrupper tar sikte mot sin vision och kreativt prioriterar vilka friskfaktorer som kan bidra till utveckling.
Med grunden i kasam kan man säga att människor behöver uppleva mening för att vilja, ha kunskap för att förstå och villkor som möjliggör att kunna påverka till förändring.

Nu tar jag mig an Stockholm en sista gång innan jul.

Allt gott önskar er försenade resenär den 14 dec 2010
Anders