Bjud på en kopp kaffe!

En fantastisk vecka. I vimlet på Drottninggatan i Stockholm satt Lotta och jag på fredag eftermiddag med en latte och en kaffe. Vi hade inte setts sedan drygt ett år då vi befann oss i samma organisation med uppdrag och ambition att utveckla, stärka och skapa förutsättning för framgång. Mitt uppdrag där är avslutat och Lotta har gått vidare till nytt uppdrag i en annan organisation. Vårt samtal vid kaffet handlar om behovet och intresset för mjuka frågor i vår tid och vårt samhälle. Vi talar om hur ledningen i en organisation kan skapa ändamålsenliga strukturer för att människor ska kunna förstå och hantera sina arbetsuppgifter och må bra på sin arbetsplats. I detta samtal kommer associationerna i en strid ström, då vi båda är starkt engagerade i både managementfrågor och det genuint mänskliga som kan framstå i ett salutogent synsätt. Det blir då för mig en märklig känsla när Lotta berättar att hon i sin styrelse har en person som heter Lars med lång erfarenhet av HR-frågor och särskilt intresse för de ” mjuka frågorna”. Märkligheten består i att samma person har jag mött tidigare i veckan på ett seminarium ute på Öijared där via talade om kulturen, naturen, hälsan och det salutogena ledarskapet. Den träffen var ett första tillfälle i en satsning som ska bli en återkommande mötesplats, en akademi, för att sprida kunskap om dessa frågor. Mycket spännande och väl förankrat då Göteborgs Universitets nya satsning inom forskning kring kultur och hälsa finns med i sammanhanget.
När jag då träffade Lars på Öijared så fanns det ytterligare en koppling. Det var nämligen så att Lars och jag träffades samma kväll inbjudna till Jalle i Göteborg. Där satt vi flera timmar under kvällen en grupp personalmänniskor, läkare, teolog och hade ett fantastiskt inspirerande samtal kring det salutogena perspektivets tillgångar och möjligheter. Kanske är det något som är nödvändigt att både förmedla och utveckla vidare ute på arbetsplatser.
För att ytterligare förlänga denna veckas märkliga och spännande mötesserie så hade jag några dagar innan denna kväll hos Jalle, varit engagerad i en uppföljningsträff i Alingsås för chefer i Västra Götalandsregionen som varit deltagare i min utbildning Pedagogiskt ledarskap. Här hade vi just Jalle som eftermiddagens gäst där han delade sina mycket intressanta reflektioner om ledarskapets och livets mening med oss.
Så när jag satt där på Drottninggatan med Lotta så gick det upp för mig vilken fantastisk vecka jag varit med om. Tänk att få uppleva detta och det räknas dessutom som arbete.

Anders
Fredag kväll i maj 2010

Som tåget en majnatt

När vårsolen värmer och björken fått musöron, då är vi inne i en underbar tid. Inte bara naturen, utan även människor man möter verkar fyllda av ny energi, så känner jag också själv. Tecken på ny energi är också de många sammanhang som verkar bry sig allt mer om hur hälsans förutsättningar ser ut. Visst är det på gång en starkare insikt och större intresse för vad som skapar välbefinnande och hälsa. Trots många rapporter om svårigheter i samhället så lyser allt fler exempel på salutogent tänkande. Förra veckan mötte jag exempelvis chefer inom en omsorgsverksamhet. Vilka underbara människor, de hade så mycket värme och positiv förhoppning trots ett svårt uppdrag. De skulle utveckla sitt ledarskap med hjälp av kasam för att sedan göra tillvaron mer hälsofrämjande för både sina medarbetare och de boende i verksamheten.
I skrivande stund sitter jag på nattåget till Östersund för att möta en projektgrupp som ska få skolor i Jämtland att bli mer hälsofrämjande. Ett arbete som ska bli bra för både skolledningar, all personal och alla deras elever. Elever ska möta en skola med pedagoger och personal som kan skapa förutsättningar för ett lärande som stärker hela människan att klara av hela livet.
Jag tänker på dem som aldrig fick en chans att uppleva framgång i skolan. Jag tror jag mötte en sådan människa på stationen i Herrljunga. Han var vilsen på riktigt, avslängd från tåget och utan koll på hur han skulle ta sig vidare till Örebro. Jag kunde inte bidra med mer än tips om färdväg men det kändes som ett gott möte, för vi pratade en stund och han tackade så mycket för hjälpen när vi skiljdes.
I morgon ska vi tala om det salutogena ledarskapet som en möjlig hjälp för skolledare att ta ut riktning med och att göra ledarskapet meningsfullt. Det blir säkert ett mycket gott möte i morgon också. Det kan det bli varje dag om man vill och är uppmärksam.

Anders på tåget
2 maj 2010

skapa förutsättningar i krisen

Hur mycket ska vi leta efter krisens orsaker? Vad ger det å andra sidan att fundera över hur vi vill det ska vara och sedan ta reda på vilka faktorer som bidrar till att det blir så? Den gångna veckan har jag mött två organisationer där en problematisk situation varit orsak till att man vill arbeta med en främjande strategi för att åstadkomma en förändring. Sjukfrånvaro och personalen hälsa har här blivit en fråga om organisering och ledarskap. Det verkar vara en uppfattning om att rehabsamtal och individåtgärder inte är tillräckligt för att öka närvaron och glädjen i arbetet.
Jag vill tolka detta som exempel på att allt fler förstår att hälsans bestämningsfaktorer måste sökas både hos människan själv och i den miljö hon verkar i, alltså hela sammanhanget har betydelse. Dessa organisationer hade också bestämt att tillämpa en salutogen strategi i sitt förbättringsarbete.
Detta känns ju inspirerande och kul, det finns hopp att den hälsopromotiva kunskapen och arbetssättet vinner terräng.
En annan notering i veckan var att vi nu har två "nyord" att hålla reda på och förstå. Det första är enligt tidningen Chef, salutogent ledarskap. Det andra är salutogent entreprenörskap. Jag återkommer till bägge framöver. Ha en fin vårvecka, i helgen lovas vi 14 grader och sol - ljuvligt.
/anders

Vänd på perspektiven

Ännu en hädelserik vecka. Det salutogena perspektivet dyker upp på alla möjliga ställen både nära och långt borta. Efter att ha läst 86 kommentarer på en debattartikel väljer jag följande exempel:
I torsdagens DN fanns denna artikel på debattsidan av Hanne Kjöller där hon föreslår att vi ska vända på perspektiven när det gäller sjukdom och ohälsa. Kjöller berättar om kasam och Antonovsky som upphov till förslaget att se vad som är friskt och funktionellt hos individen.
Ett problem som jag inte tänkte på direkt när jag läste artikeln på morgonen är risken att man blir enögd och kategorisk när man vill visa på värdet av ett främjande synsätt. Flera som läst Kjöllers artikel tolkade den som ett påhopp på de som är utbrända eller sjukskrivna av andra orsaker.
Varför blir det så? Varför tycker vissa i sina kommentarer att kasam är trivialt?

Min korta förklaring till det är två saker: först så glömmer vi att påpeka att det salutogena synsättet är komplementärt till det patogena. Det Kjöller beskriver är alltså inget alternativ som ska utesluta kunskap om och behandling av sjukdom.
Men det salutogena synsättet är ett starkt komplement om man väljer att se människan som en både fysisk, mental, social och existentiell varelse.
Den andra förklaringen till varför kasam ses som ovetenskapligt och trivialt uppstår när kasam-teorin står för sig själv som en tolkningsmodell eller recept till välbefinnande och hälsa.
Lösningen på detta är att se Antonovsky´s idé och teori som ett gemensamt koncept med tre delar:
1.Värdegrund
Vi ser människan som någon med värde och värdighet även om hon har drabbats av ohälsa.
2.Förhållningssätt
Genom att se människan på det sättet följer det naturligt att möte henne som subjekt och ta vara på hennes kompetens och egna resurser. (vilket är något helt annat än att strunta att ge henne hjälp).
3. Livets friskfaktorer
kasam(som bygger på forskning) blir en tankemodell som kan hjälpa oss hitta det som gör tillvaron begriplig, hanterbar och framför allt meningsfull. Vilket visat sig vara gynnsamt för hälsan.

Detta koncept rymmer inget sjukdomsförakt, tvärtom om man läser det Antonovsky själv skriver.

Slut på teorireflektionen

Nu har det blvit påskafton.
Ha en fin helg!
Anders

En tanke som intresserar på många håll

Vecka 12 har som arbetsvecka passerat. Att ett salutogent ledarskap kan göra skillnad har jag känt på mig ganska länge. Jag har också stött på den sortens ledarskap många gånger genom åren. Men det har inte varit samma etikett som jag nu föreslår. Den gångna veckan blev jag än mer övertygad om att vår tid är mogen för det salutogena ledarskapet. Jag vill berätta om några mycket intressanta kontakter jag haft under veckan. Det kan ge en bild av hur olika sammanhang som ser ett värde i det salutogena synsättet. Någon ringde från Frankrike och beskrev en situation av hög belastning och stress i arbetslivet där. Han som ringde är lokal chef i ett större sverigebaserat företag. När han läste Antomovsky´s bok Hälsans mysterium fann han något som han menar känns helt rätt i hans organisation. Jag skickade honom ett ex av min bok direkt.
En annan vän sedan flera år var nu med i en grupp i norrlands inland som planerade för ett flerårigt projekt kring hälsofrämjande skola. Nu ville man intressera ledningsgrupper och personal för ett salutogent synsätt som en väg att arbeta mer främjande både i ledarskapet och i pedagogiken.
I dag fredag ringde en konsult från Norge som berättade att en statlig myndighet där var inresserad av ett mer relationsorienterat och humanistiskt tänkande i sitt ledarskap, det ville hon profilera med ett salutogent tänkande.
Det känns helt fantastiskt spännande med dessa signaler från olika håll. Månne, kommer det salutogena ledarskapet som idé och koncept i rätt tid?

Nu är det fredag kväll och faktiskt är våren här, det var 14 grader på eftermiddagen och milt regn under joggingrundan i skymningen.

Allt gott!
/Anders

Goda möten

Vecka 11 år 2010 blev en berikande vecka. Veckan innehöll många goda möten, jag vill kort berätta om några.
Det är alltid en upplevelse av nyfikenhet och spänning när jag närmar mig möten med nya människor, de jag aldrig tidigare träffat. När det finns lite tid att mötas så finns det alltid intressanta berättelser. En sådan grupp fick jag möta torsdag och fredag i Stockholm. Det var människor som var chefer och ledare inom kooperativ och sociala företag. I dessa organisationer finns ett entreprenörskap som vill skapa värde för människor samtidigt som man driver affärer.
I denna grupp av ledare fanns berättelser som visade på en erfarenhet och ledarkompetens som inte går att skaffa på en två dagars kurs. Dessa berättelser gav vår utbildning inspiration och kraft. Det var berättelser som visade vad känslan av sammanhang betyder som en resurs i livet för att hantera och komma igenom motstånd och svårigheter. Vi kunde tillsammans se vad meningsfullheten i visionen betyder för att man ska vilja och orka ta tag i arbetsuppgifter som inledningsvis kan se omöjliga ut. Gemensamt i den bild som berättades var betydelsen av att få vara med och skapa bättre förutsättningar för människor som hamnat vid sidan om samhällets gräddfil. Där finns både den svåra utmaningen men också den riktigt starka meningsfullheten. Med ledare som dessa finns det hopp för fler. Jag är väldigt tacksam att jag fick vara med dessa två dagar, de berikade verkligen mitt liv.

/anders
med aning om våren
8 grader och sol i Alingsås

Ledarskap i stora organisationer

Veckorna går fort men hinner innehålla mycket. Senaste veckan mötte jag 16 nya deltagare i en chefskurs. Vilken förmån att få lära känna 16 nya människor och starta en gemensam läranderesa som ska var under drygt ett halvår. I tisdags sammanställde vi den gemensamma bilden av hur det är att vara chef idag. Chefsjobbet är ett uppdrfag som innebär ansvar för verksamhet, ekonomi och personal. Ledaruppdragen för dessa chefer innebar att vara ledare för i den minsta verksamhet 8personer till den största som var 120 personer. Därtill kanske verksamheten pågår dygnet runt, året runt. Det är med andra ord oftast en stor utmaning att vara chef och ledare. Uppdraget kräver och uppdraget tar. Med den beskrivningen i bakgrunden blev jag upprymd när en i gruppen sa högt, det är i alla fal kul att vara chef och övriga i rummet nickade instämmande.
Ibland är chefsjobbet inspirerande och givande, ibland tungt och svårt. Ju svårare desto viktigare att hitta de ljuspunkter i ledarskapet som ger energi. De ledare som medvetet går in för att hitta ljuspunkter och uppmärksammar dessa, har en viktig tillgång. Om man enbart lokaliserar problem så blir man fort trött. Om man i större utsträckning tacksamt noterar det som har värde och det som fungerar så tillför man energi. Det senare är salutogent och bidrar helt klart till att göra ledaruupdraget mer meningsfullt.

Trevlig ny vecka när den kommer!
Anders