Salutogent hos många men vissa backar

Efter en dag med utbildning för chefer i salutogent ledarskap gör jag följande reflektioner. Va kul att så många är intresserade och vill ta del av detta och utveckla både ledarskap och verksamhet i en salutogent främjande riktning. Samtidigt slås jag av vad trögt det verkar vara i vissa delar av arbetslivet att väcka intresse för de mjuka frågornas ledarskap. Det är när chefer från industri och näringsliv deltar i våra utbildningsdagar som en annan bild beskrivs. Mitt intryck är, rätta mig om jag har fel, att de företag som har starkt internationell prägel med ofta amerikansk kultur och ledningsfilosofi fortfarande har en inriktning som liknar "management by fear". De anställda tappar sin lojalitet och vaktar sin tunga för att inte stöta sig med sin ledning och det gör man av rädsla för att bli uppsagd. Den person jag mött idag kunde konstatera att i hans bolag leder detta beteende till svag motivation och kompetensflykt. Trycket på organisationen att leverera resultat leder till att man rekryterar chefer med hårda nypor som kan driva fram resultat. Detta får dock motsatt effekt och leder istället till sämre resultat. Det måste till ett annat synsätt menade vederbörande, annars kommer denna sorts organisationer att bli utkonkurrerade. Humankapitalet är avgörande för framgång och då måste mänskliga villkor och arbetets bidrag till upplevelse av meningsfullhet prioriteras. Själv tänker jag att det dels är en fråga om kultur och värderingar på ett övergripande plan. Att påverka dessa tar tid och förutsätter att personer i ledande ställning blir tongivande och idébärare. Å andra sidan befinner vi oss i en tid då frågor om hushållning och hållbarhet har en allt viktigare plats. Vi får se, hoppas och tro att människans välbefinnande kommer att kunna hävda sig i konkurrens med kortsiktig ekonomisk lönsamhet. Jag tröstar mig så länge i alla de goda exempel på salutogent ledarskap och salutogen verksamhetsutveckling som jag stöter på under mina resor. Allt gott i försommarvärmen! /Anders

Salutogent ledarskap i norr

Ganska nyss hemkommen från en varierad och givande vecka som avslutade April månads intensiva resande. Folkhälsostämman i Stockholm var en nästan hisnande upplevelse när jag fick prata om det salutogent främjande synsättet med över 1000 personer i lokalen. Folkhälsofrågorna tycker jag får en allt tydligare balans mellan det förebyggande och det främjande perspektivet. I slutet av veckan gick resan till Gällivare som, även med flyg, ligger väldigt långt norr ut. Där hade vi avslutningträff i utbildningen hälsofrämjande ledarskap som Peter och jag hållt i denna vinter/vår. I denna grupp med chefer från både gruvindustri, småföretag och offentlig förvaltning blev det tydligt att chefers förutsättningar kan vara ganska olika. Samtidigt är den starkaste upplevelsen den att ledarskap handlar om att möta människor där dom är och då skiljer det sig inte särskilt mycket mellan olika organisationer. Det som skiljer är verksamhetens innehåll och arbetsplatsers kultur. Men oavsett hur kulturen ser ut och fungerar så finns där viktiga angreppspunkter för ett salutogent synsätt och förhållningssätt. Apropå balans så ser jag fram emot fler utbildningar där vi kan samla chefer och ledare från både industri som LKAB och mjuka verksamheter som förskola och omsorg. Det är så vi lär av mångfald och kan berika dialogen med våra olika erfarenheter. När denna första majvecka nu närmar sig slut så pågår förberedelse för ytterligare några dagar tillsammans med de norska vännerna i NAV. Där pågår mycket intressanta och hälsopromotiova processer kan jag lova. Återkommer längre fram om det. Fortsatt fin vår. /Anders

Salutogenes i naturen

En ny arena, ett nytt sammanhang där intresset för salutogent ledarskap var stort.
Denna dag har jag tillbringat på SLU(Sveriges lantbruksuniversitet) i Alnarp utanför Malmö. Jag föreläste på utbildningen i trädgårdsterapi och grön rehabilitering. En kurs där man utvecklar kunskap och metodik för att kunna hjälpa stressdrabbade och andra tillbaka till god hälsa och välbefinnande. Ett salutogent synsätt och ledarskap verkar hamna helt rätt i dessa människors professionella arbete där det handlar om att hitta varje deltagares utgångspunkt och möjligheter. Och i detta arbete ta till vara naturens läkande möjligheter.
Det var en mycket stimulerande dialog idag där studentgruppen bestod mest av redan utbildade och yrkesverksamma professioner som pedagoger, läkare, terapeuter med flera.
I väntan på nästa buss mot Malmö sitter jag återigen och känner mig berikad av en dag med flera goda och inspirerande möten.

Tack för det trädgårdsterapigruppen och Alnarp.
hoppas vi ses igen.
/Anders

Salutogent ledarskap i praktiken

Rubriken salutogent ledarskap verkar ha fått fäste på flera håll i vårt land. När man googlar så finns det allt fler som skriver om det och som erbjuder kunskap om det. I de fall jag kunnat se lite mer vad dessa olika erbjudanden innehåller så kan jag konstatera att uppfattningen varierar om vad det salutogena är för något. Därmed varierar det också vad gäller beskrivningen av vad salutogent ledarskap är eller kan vara. På vissa håll anser man att salutogent ledarskap är samma sak som lösningsfokuserat ledarskap. Någon annan menar att salutogent ledarskap är detsamma som humanistiskt ledarskap eller att salutogent ledarskap kan bidra till att genomföra en patogen verksamhetsidé.
Jag vill med detta korta inlägg bara lufta min oro att detta viktiga och lovande synsätt riskerar att bli urvattnat. Det salutogena är till sitt innehåll inget unikt eller nytt. Det är dock ett nytt ord i vårt språk som väcker allt större intresse och då vill fler hänga på. Detta är glädjande men får inte innebära att den värdemässiga och teoretiska förankringen tappas bort.
Från Hälsopromotiongruppen började vi erbjuda utbildning och inspiration till salutogent ledarskap våren 2010 när min bok med den titeln kom ut. Eftersom intresset var stort byggde vi på med en tvådagarskurs kallad salutogent ledarskap i praktiken. Vi övervägde risken att det skulle bli en ensidig förväntan på praktik och risk att tappa filosofi och teori. Jag menar dock att vi genom de tre utbildningssteg vi har idag verkligen bidrar till att deltagarna får med sig helheten av förhållningssätt, teori och tillämpning. Det salutogena ledarskapet är ingen "todo-lista". Hjälp oss bevara den värdemässiga utgångspunkt och teoretiska förankring som Antonovsky bidragit med. Då kan detta tänk fortsätta utvecklas på ett bra sätt till stor nytta i praktiken.
Med önskan om en fortsatt fin vår!

Anders

Salutogent värdegrundsarbete

Inspirerande möten ger mening.
Jag har under januari och februari mött hittills 11 grupper i Mönsterås kommun för att "arbeta" med värdegrunden. Socialförvaltningens ledning bestämde där för två år sedan att ett salutogent synsätt skulle vara tydligt och vägledande i det kommande utvecklingsarbetet. Alla chefer och medarbetare är involverade i en process som jag tycker känns mycket spännande och lovvärd. Det jag får vara med om nu är den andra heldags work-shopen där all personal inklusive vikarier är delaktiga i att konkretisera och sätta ord på vilka värden som är viktiga. Det är en lång väg att påverka värderingar, kultur och förhållningssätt i en verksamhet. Men det engagemang jag möter hos dessa medarbetare vittnar om en tydlig vilja och stark energi att ta det salutogena synsättet ut i vardagen. I olika verksamheter som många gånger brottas med svåra omständigheter på olika sätt. Kanske har det "helhetsgrepp" vi tar i dialogen betydelse? Värdegrund och värdeskapande måste handla om sammanhangets många olika beståndsdelar. Därför analyserar vi tillsammans vad som är värdefullt för både brukaren/kunden, arbetsgruppen och mig själv som medarbetare. Det är svårt att få goda värderingar och värdeskapande att utvecklas gentemot kund om man inte också har en arbetsplats som fungerar väl och om där finns medarbetare som kan ha förutsättningar att må bra i sitt sammanhang. Då kan det bli ett värdeskapande värdegrundsarbete.

anders 120210

År med mening..

Hej Vänner!
2011 närmar sig final. Gott att ha denna struktur och periodindelning av livet. Det ger skäl att både blicka tillbaka och sikta framåt. Kanske det har med min ålder att göra? Men oavsett det så vill jag slå ett slag för betydelsen av återblick. Det händer så mycket hela tiden så det är svårt att hinna medvetet och genuint ta till vara och glädjas i varje stund. Därför är det givande att blicka tillbaka och minnas det som varit under till exempel det senaste året. Särskilt minnas det som varit viktigt, lärorikt eller intressant på något sätt. När tanken på det som varit kommer upp i huvudet så går det nästan alltid att se det som något värdefullt, något som gett tillvaron och livet innehåll, en pusselbit till. När man noterar vad många saker och händelser som varit och som finns så kan ordet tacksamhet ligga nära till hands. Även saker som i ögonblicket känns fel eller svåra, kan i förlängningen få en ny betydelse och faktiskt kännas helt ok som en detalj i livspusslet.
När vi tittar tillbaka så får vi ett annat perspektiv på tillvaron och när vi "ser" vad som varit kan vi göra ett tacksamt konstaterande att livet faktiskt är rikt. En sån tanke ger positiv energi och den energin är bra att ha när vi ska rusa vidare på "livets väg".
(väldans vad filosofiskt och poetiskt det blev).

Jag bläddrade i min almanacka och fick en återblick på året som snart gått. Där fanns massor av glädjeämnen och tacksamhetsanledningar. Alla dessa chefer och ledare jag mött ger mig en känsla av att de har så otroligt mycket kompetens och klokskap. Det finns så mycket god vilja och ambition. Det finns också väldigt många viktiga, meningsfulla utmaningar att ta tag i. Den samlade bilden jag ser får mig att uppmana till några saker: Se dig själv först, uppskatta den förmåga och resurser du har. Notera vad du redan gjort och uppnått och var stolt där du kan. Se sedan dig själv i ditt hela sammanhang. Vilken betydelse kan eller ska du ha? Genom att hitta balansen mellan vad du måste åstadkomma och det som människorna omkring dig kan och oftast vill bidra med, så orkar du längre. När du förväntar dig att det finns resurser och god vilja hos dina medarbetare och nyfiket söker den så påverkar det både er relation och prestation.

Den senaste tidens möten med skolledare har gett mig en starkare tro på framtiden i deras sammanhang. Deras utmaningar är på de flesta håll avskräckande och den offentliga kritiken brutal. Ändå finns det hos många av dessa ledare en enorm ambition att hitta lösningar och göra skolan meningsfull och framgångsrik för alla som medverkar där. Skolledarens ledarskap har sina förutsättningar och problem. När jag talar med dessa personer om hur ledarskapet behöver fungera framöver så hör jag en beskrivning som kan översättas till två ord eller frågor. Åtminstone det ena tror jag är helt nytt och härmed presenterat.
Vad är lärarledarskap och vad är elevledarskap?
Hur kan dessa bidra till både människors och samhällets framgång utifrån skolans värld?

Fundera på dessa och ta samtidigt tillfället att fira en God Jul och ett Gott Nytt År!

/Anders

Ledarskap, förändring och lärande

Skolan är en arena där man måste må bra för att verksamheten ska fungera. Som arbetsplats för professionella vuxna och som lärmiljö för elever behöver sammanhanget vara både begripligt, meningsfullt och hanterbart. I tisdags den 22 november var jag med på ett seminarium på Högskolan i Halmstad. Regionalt utvecklingscentrum bjöd in och temat var "hållbart lärande och ledarskap". Två professorer i pedagogik berättade om forskningens syn på detta tema. Mitt personliga intryck är att det fortfarande är väldigt mycket utbildningsteknologiskt tänkande i sökandet efter svar på hur skolan ska lyckas med sitt uppdrag. Jag satt en lång stund och undrade när professorerna skulle ta upp tanken om elevens, människans utgångspunkt och roll i sammanhanget.
Jag blev så glad, det kom till slut framförallt från Tomas Kroksmark, ett tydligt konstaterande att "barnet har blivit tydligare".
Det handlar om att ha höga förväntningar, men då också faktiskt tro på att eleven har förmåga. Mikael Alexanderssons slutsats var att en förutsättning är att kunna skapa en organisation som stöder detta och framför allt en "dialogisk kultur" som hanterar det.

I mitt eget inlägg efter professorerna kändes det bra att med deras beskrivningar som utgångspunkt kunna peka på det salutogena synsättet som en kompass för att skapa denna kultur och det meningsfulla sammanhanget (kasam) som en hjälp att både organisera och förändra till stöd för detta.

Efter den dagen blev man lite stärkt i Novembermörkret.

Ha en fortsatt god färd mot nästa års början.
/Anders