Just nu i Norge får jag tydliga signaler att det hälsofrämjande tänket och salutogena ledarskapet sprider sig även här.
Det finns en nationell ambition att skapa hälsofrämjande arbetsplatser och i varje fylke finns regionala organisationer med rådgivare som stödjer denna utveckling.
Efter att ha mött ett sådant gäng idag, ett 20-tal rådgivare för hälsofrämjande arbetsplatser i Vestfolds fylke, har jag med mig en mycket positiv bild av deras ambition att driva detta. De har också en tydlig förankring i centrala värderingar som att alla ska vara med, delaktighet och empowerment är centralt.
Frågan i Norge som i Sverige handlar mycket om hur den hälsofrämjande arbetsplatsen ska bli till. Hur ser processen ut från idé till uppnådd målbild? Allt ifrån vad en inledande dialog ska innehålla till vilka aktiviteter som gör att en utvecklingsprocess blir konkret.
Gemensamt verkar vara att vi på bägge sidor om kölen ser betydelsen av chefernas roll i det hälsofrämjande tänkandet.
Chefsrollen och ledarskapet har helt klart mycket att hämta i ett främjande, salutogent tänkande.
Salutogent ledarskap verkar vara ett intressant tema inte bara i Sverige, vilket känns väldigt stimulerande :-)
tankar från Drammen
en sval septemberkväll
/Anders
måndag 19 september 2011
onsdag 24 augusti 2011
när goda idéer får leda
När sommar blir till sensommar och morgondoppet är kallare än 18 grader.
Det kanske är då man vaknar till ur semesteravkopplingens dimma och återupptäcker vardagens många sidor.
Paradoxerna och dualiteten visar sig i glädje och sorg, ljus och mörker, avundsjuka och tacksamhet, egoism och generositet, ordning och kaos, kärlek och rädsla och så vidare.
Om jag får göra en reflektion vad ledarskap betyder i följd av detta så är det Norge och Libyen som är i mina tankar just nu. Jag tänker att det måste vara väldigt avgörande vilka idéer människor bär på. Jag tror att goda idéer, ger goda tankar som i sin tur ger mer gott beteende mellan människor. Kan det vara kvalitén på de idéer som kommuniceras som avgör hur sammanhanget fungerar?,
Min poäng är, som du förstår kanske, att tanken om att andra har något viktigt och värdefullt att komma med, bidrar till ett ledarskap som både lyckas bättre och samtidigt ger ledaren positiv återspegling. Det är där ledarskap kan skapa mer öppenhet och trygghet i rummet istället för osäkerhet, ja kanske till och med rädsla.
Rädslsan makt är förlamande och nedbrytande. Nyfikenheten och uppskattande förhållningssätt blir dess motsats.
Det salutogena tänkandet kan vara ett av flera sätt att inspirera fler att delta i dessa tankebanor. Just nu tror jag de är vanligare i Norge än i Libyen. Men de behövs i många sammanhang och de kommer inte alltid av sig självt. Därför har vi en viktig uppgift i att påminna om idéers betydelse och tankars påverkan.
far väl!
/Anders
Det kanske är då man vaknar till ur semesteravkopplingens dimma och återupptäcker vardagens många sidor.
Paradoxerna och dualiteten visar sig i glädje och sorg, ljus och mörker, avundsjuka och tacksamhet, egoism och generositet, ordning och kaos, kärlek och rädsla och så vidare.
Om jag får göra en reflektion vad ledarskap betyder i följd av detta så är det Norge och Libyen som är i mina tankar just nu. Jag tänker att det måste vara väldigt avgörande vilka idéer människor bär på. Jag tror att goda idéer, ger goda tankar som i sin tur ger mer gott beteende mellan människor. Kan det vara kvalitén på de idéer som kommuniceras som avgör hur sammanhanget fungerar?,
Min poäng är, som du förstår kanske, att tanken om att andra har något viktigt och värdefullt att komma med, bidrar till ett ledarskap som både lyckas bättre och samtidigt ger ledaren positiv återspegling. Det är där ledarskap kan skapa mer öppenhet och trygghet i rummet istället för osäkerhet, ja kanske till och med rädsla.
Rädslsan makt är förlamande och nedbrytande. Nyfikenheten och uppskattande förhållningssätt blir dess motsats.
Det salutogena tänkandet kan vara ett av flera sätt att inspirera fler att delta i dessa tankebanor. Just nu tror jag de är vanligare i Norge än i Libyen. Men de behövs i många sammanhang och de kommer inte alltid av sig självt. Därför har vi en viktig uppgift i att påminna om idéers betydelse och tankars påverkan.
far väl!
/Anders
tisdag 16 augusti 2011
kasam för nystart
Jag talade med Monica nyss.
Hon är administartiv chef i en halvstor organisation. Som chef befinner hon sig i ett uppbyggnadsskede där nya medarbetare rekryteras hela tiden. Vilken spännande och meningsfull uppgift. Samtidigt en svår utmaning att hitta rätt kompetens både yrkesmässigt och personligt.
I denna dynamiska fas vill Monica ta till vara alla möjligheter att bygga den goda arbetsplatsen där människor både trivs och lyckas med sitt jobb.
Hur gör hon?
Jo, hon söker först engagerade och kompetenta medarbetare.
Hon arbetar sedan för att skapa struktur och rutiner som ger tydlighet och effektivt arbete.
Därefter vill hon tillsammans med gruppen hitta en gemensam idé och värdemässig grund för att forma arbetsplatsen som ett bra sammanhang. Då blir det den salutogena idén och förhållningssättet som utgångspunkt för bemötande och synsätt,
Därtill kan kasam bli deras vägledande tankemodell för att hitta det som påverkar både välbefinnandet och prestationen positivt.
Det ska bli mycket inspirerande att möta detta gäng i sin nybyggaranda. Där verkar redan finnas en känsla av sammanhang som ger handlingskraft. Inte ett gäng som passivt väntar på att smekmånadsfasen ska gå förbi.
Salut!
sa anders
Hon är administartiv chef i en halvstor organisation. Som chef befinner hon sig i ett uppbyggnadsskede där nya medarbetare rekryteras hela tiden. Vilken spännande och meningsfull uppgift. Samtidigt en svår utmaning att hitta rätt kompetens både yrkesmässigt och personligt.
I denna dynamiska fas vill Monica ta till vara alla möjligheter att bygga den goda arbetsplatsen där människor både trivs och lyckas med sitt jobb.
Hur gör hon?
Jo, hon söker först engagerade och kompetenta medarbetare.
Hon arbetar sedan för att skapa struktur och rutiner som ger tydlighet och effektivt arbete.
Därefter vill hon tillsammans med gruppen hitta en gemensam idé och värdemässig grund för att forma arbetsplatsen som ett bra sammanhang. Då blir det den salutogena idén och förhållningssättet som utgångspunkt för bemötande och synsätt,
Därtill kan kasam bli deras vägledande tankemodell för att hitta det som påverkar både välbefinnandet och prestationen positivt.
Det ska bli mycket inspirerande att möta detta gäng i sin nybyggaranda. Där verkar redan finnas en känsla av sammanhang som ger handlingskraft. Inte ett gäng som passivt väntar på att smekmånadsfasen ska gå förbi.
Salut!
sa anders
måndag 17 januari 2011
Själslig konjunkturuppgång
Ett nytt år är på rull.
På rull är det när jag som nu åker tåg. Jag hoppas på flyt också, som när jag tar färjan mellan Strömstad och Sandefjord för att besöka Norge. Luft under vingarna är en annan metafor som passar in när SAS tar mig till Helsingfors om några veckor.
Halva januari har gått och vi har fått känna på lite av vad 2011 har att ge. I vårt land har vi fått ganska mycket snö och kyla, men det hör ju årstiden till.
Vad ska det bli av det här året i övrigt tro?
Av media att döma är konjunkturen i näringslivet verkligen på väg att ta sig. Verkstadsindustri, kapacitetsutnyttjande, exportsiffror och liknande finesser pekar på detta. Undrar om konjunkturen i själslivet också tar sig i år. Då kanske vi kan få tillväxt i både materiella och andliga värden.
För min egen del har året börjat med flera resor till Mönsterås kommun. Där har man bestämt sig för att det salutogena synsättet ska bli en framgångväg för verksamheterna inom flera viktiga områden. En dag förra veckan mötte jag en grupp medarbetare inom vård och omsorg och vi talade om det salutogena synsättet och betydelsen av att varje människa får chansen att åtminstone känna sig accepterad i sitt sammanhang, om nu omgivningen inte kan bistå med uppskattning eller rentav omtanke.
Efter vår utbildningsdag kom Britt fram och bjöd mig på en underbar berättelse om ett barn som stod henne nära. Det handlade om Markus som haft svårt för sig och hamnat utanför och bland annat därför inte haft det särskilt roligt under sin skoltid. Hans utveckling och lärande hade också blivit lidande och han hade mycket att ta igen. Markus liv hade fått en vändning när han kom till en ny skola där pedagogiken bygger på att ta utgångspunkt i barnets förmåga, behov och meningsupplevelse. Det man framför allt tog fasta på i den nya skolan var varje människas behov av den mening som kommer av att vara sedd, uppskattad och ianspråktagen. Det som hade hänt med Markus, berättade Britt, var att hans självförtroende och därmed hela hans utveckling hade tagit ett jättesprång. Dessutom hade han blivit en glad person igen, han var nu förväntansfull varje dag när han skulle gå till skolan. Barnet hade börjat skratta!
Sådana berättelser blir en bild i vinterkylan som värmer och inger hopp.
Ta med dig bilden till de möten och sammanhang du kommer till det här året också. Tänk att det ryms en märkligt stor förmåga och kraft i varje människa bara man väljer att uppskatta och fråga efter den.
Det kanske går att arbeta mot en konjunkturförstärkning även på det emotionella och själsliga planet. Det går inte att direkt mäta om detta lyckas men det är ett område som måste fungera om människor ska må bra och lyckas med annat som är viktigt.
God fortsättning
Önskar
Anders
På rull är det när jag som nu åker tåg. Jag hoppas på flyt också, som när jag tar färjan mellan Strömstad och Sandefjord för att besöka Norge. Luft under vingarna är en annan metafor som passar in när SAS tar mig till Helsingfors om några veckor.
Halva januari har gått och vi har fått känna på lite av vad 2011 har att ge. I vårt land har vi fått ganska mycket snö och kyla, men det hör ju årstiden till.
Vad ska det bli av det här året i övrigt tro?
Av media att döma är konjunkturen i näringslivet verkligen på väg att ta sig. Verkstadsindustri, kapacitetsutnyttjande, exportsiffror och liknande finesser pekar på detta. Undrar om konjunkturen i själslivet också tar sig i år. Då kanske vi kan få tillväxt i både materiella och andliga värden.
För min egen del har året börjat med flera resor till Mönsterås kommun. Där har man bestämt sig för att det salutogena synsättet ska bli en framgångväg för verksamheterna inom flera viktiga områden. En dag förra veckan mötte jag en grupp medarbetare inom vård och omsorg och vi talade om det salutogena synsättet och betydelsen av att varje människa får chansen att åtminstone känna sig accepterad i sitt sammanhang, om nu omgivningen inte kan bistå med uppskattning eller rentav omtanke.
Efter vår utbildningsdag kom Britt fram och bjöd mig på en underbar berättelse om ett barn som stod henne nära. Det handlade om Markus som haft svårt för sig och hamnat utanför och bland annat därför inte haft det särskilt roligt under sin skoltid. Hans utveckling och lärande hade också blivit lidande och han hade mycket att ta igen. Markus liv hade fått en vändning när han kom till en ny skola där pedagogiken bygger på att ta utgångspunkt i barnets förmåga, behov och meningsupplevelse. Det man framför allt tog fasta på i den nya skolan var varje människas behov av den mening som kommer av att vara sedd, uppskattad och ianspråktagen. Det som hade hänt med Markus, berättade Britt, var att hans självförtroende och därmed hela hans utveckling hade tagit ett jättesprång. Dessutom hade han blivit en glad person igen, han var nu förväntansfull varje dag när han skulle gå till skolan. Barnet hade börjat skratta!
Sådana berättelser blir en bild i vinterkylan som värmer och inger hopp.
Ta med dig bilden till de möten och sammanhang du kommer till det här året också. Tänk att det ryms en märkligt stor förmåga och kraft i varje människa bara man väljer att uppskatta och fråga efter den.
Det kanske går att arbeta mot en konjunkturförstärkning även på det emotionella och själsliga planet. Det går inte att direkt mäta om detta lyckas men det är ett område som måste fungera om människor ska må bra och lyckas med annat som är viktigt.
God fortsättning
Önskar
Anders
tisdag 14 december 2010
Påminnelse om verklighetens villkor
Min grundhållning ska vara positiv förväntan och ambition att ta till vara de tillgångar som finns. Det kan vara hos enskilda människor eller i organisationer.
Ibland blir man dock påmind om verklighetens krassa villkor och motståndets besynnerliga logik.
Mina aktuella erfarenheter är av olika storlek eller allvar kan man säga.
Jag tar den mindre och mer världsliga först: den handlar om dagens tågresa som blir ännu ett exempel på en leverantörs svårigheter att tillhandahålla utlovad service. Tåget 13:07 från Alingsås mot Stockholm blev inget X2000, platsnumren stämde inte, tiden hölls inte och mitt planerade möte fick flyttas. Ingen stor grej, kanske rent av en bonus i form av ytterligare avkopplande tågresetid, för det är ett gott sätt att resa på många vis. Samtidigt glider min tanke lätt in på funderingar om vad ett företags ägarskap, kultur, värderingar, styrning, ledning och ledarskap betyder för att man ska bli framgångsrik. Förmodligen ganska mycket, särskilt i de fall verksamheten utgör tjänster och service i någon form som ska levereras av medarbetare som behöver ha goda förutsättningar för detta.
Min andra aktuella upplevelse kommer från en organisation där ledningen ville starta en utveckling mot att bli en mer hälsofrämjande organsiation/arbetsplatser. Det är i allmänhet något som klingar positivt i mina öron, men det händer att ingången i det blir fel. Om det ska gå att starta och driva en hälsopromotiv förbättringsprocess där alla medarbetare är delaktiga så måste det finnas en lämplig kultur. Jo, jag menar att även om ledningens inriktning och vilja är betydelsefull så hjälper inte det särskilt långt om förtroende och legitimitet saknas. Det är som att bjuda in sin personal på en båtresa, men det är oklart om vilken båt man är på, om den som styr kan sin sak, vilka som vill åka med, vart resan tar vägen och vilka roller vi har ombord. Osäkerhet ger otrygghet som definitivt inte skapar engagemang utan i större utsträckning motstånd.
Min slutsats är att det finns en hel del att förbereda innan man lämnar kaj. Har man gjort skeppet klart så blir det mycket enklare att få alla medresenärer att både göra sin ordinarie insats och det som tillkommer under utvecklings/förbättringsresan.
Denna metafor kan sammanfattas i några råd. Om du har ambitionen eller tar ett uppdrag som innebär att skapa en hälsofrämjande arbetsplats/organisation. Försök då först göra klart att de strukturella förutsättningarna är på plats. Därefter kommer lednings och ledarskapsförmågan hos de chefer/ledare som finns i organisationen. Först därefter kommer det lokala delaktiga förbättringsarbetet där arbetsgrupper tar sikte mot sin vision och kreativt prioriterar vilka friskfaktorer som kan bidra till utveckling.
Med grunden i kasam kan man säga att människor behöver uppleva mening för att vilja, ha kunskap för att förstå och villkor som möjliggör att kunna påverka till förändring.
Nu tar jag mig an Stockholm en sista gång innan jul.
Allt gott önskar er försenade resenär den 14 dec 2010
Anders
Ibland blir man dock påmind om verklighetens krassa villkor och motståndets besynnerliga logik.
Mina aktuella erfarenheter är av olika storlek eller allvar kan man säga.
Jag tar den mindre och mer världsliga först: den handlar om dagens tågresa som blir ännu ett exempel på en leverantörs svårigheter att tillhandahålla utlovad service. Tåget 13:07 från Alingsås mot Stockholm blev inget X2000, platsnumren stämde inte, tiden hölls inte och mitt planerade möte fick flyttas. Ingen stor grej, kanske rent av en bonus i form av ytterligare avkopplande tågresetid, för det är ett gott sätt att resa på många vis. Samtidigt glider min tanke lätt in på funderingar om vad ett företags ägarskap, kultur, värderingar, styrning, ledning och ledarskap betyder för att man ska bli framgångsrik. Förmodligen ganska mycket, särskilt i de fall verksamheten utgör tjänster och service i någon form som ska levereras av medarbetare som behöver ha goda förutsättningar för detta.
Min andra aktuella upplevelse kommer från en organisation där ledningen ville starta en utveckling mot att bli en mer hälsofrämjande organsiation/arbetsplatser. Det är i allmänhet något som klingar positivt i mina öron, men det händer att ingången i det blir fel. Om det ska gå att starta och driva en hälsopromotiv förbättringsprocess där alla medarbetare är delaktiga så måste det finnas en lämplig kultur. Jo, jag menar att även om ledningens inriktning och vilja är betydelsefull så hjälper inte det särskilt långt om förtroende och legitimitet saknas. Det är som att bjuda in sin personal på en båtresa, men det är oklart om vilken båt man är på, om den som styr kan sin sak, vilka som vill åka med, vart resan tar vägen och vilka roller vi har ombord. Osäkerhet ger otrygghet som definitivt inte skapar engagemang utan i större utsträckning motstånd.
Min slutsats är att det finns en hel del att förbereda innan man lämnar kaj. Har man gjort skeppet klart så blir det mycket enklare att få alla medresenärer att både göra sin ordinarie insats och det som tillkommer under utvecklings/förbättringsresan.
Denna metafor kan sammanfattas i några råd. Om du har ambitionen eller tar ett uppdrag som innebär att skapa en hälsofrämjande arbetsplats/organisation. Försök då först göra klart att de strukturella förutsättningarna är på plats. Därefter kommer lednings och ledarskapsförmågan hos de chefer/ledare som finns i organisationen. Först därefter kommer det lokala delaktiga förbättringsarbetet där arbetsgrupper tar sikte mot sin vision och kreativt prioriterar vilka friskfaktorer som kan bidra till utveckling.
Med grunden i kasam kan man säga att människor behöver uppleva mening för att vilja, ha kunskap för att förstå och villkor som möjliggör att kunna påverka till förändring.
Nu tar jag mig an Stockholm en sista gång innan jul.
Allt gott önskar er försenade resenär den 14 dec 2010
Anders
torsdag 18 november 2010
Salutogent ledarskap i tiden
Det blir många intryck men fasligt givande att turnera med utbildning i salutogent ledarskap. Tänk vad många fantastiska chefer och ledare som redan arbetar salutogent men utan att använda det ordet. Deras upplevelse verkar också vara mycket positiv när det som verkar självklart visar sig ha ett namn och en vägledande tankemodell för att vidareutveckla ledarskap och medarbetarskap.
För dig som är ny vid dessa rader så bör jag väl berätta att det är boken, Salutogent ledarskap för hälsosam framgång som på 10 månader satt en väldig fart på vår verksamhet i hälsopromotiongruppen. Den endags utbildning vi testade i Varberg under våren har genomförts under hösten på många andra orter i landet med fulla eller nästan fulla lokaler. Det kanske mest givande under dessa dagar verkar vara deltagarnas upplevelse av salutogena samtal med kasamDIALOG-kortleken. Snacka om upplevelsebaserat lärande av salutogent förhållningssätt.
För mig som salutogen budbärare är det minst lika givande som för deltagarna, tänk vad man lär sig. Bland det roligaste sista tiden är mötet med "Viktor Vinde"-gänget i Härnösand. Där har man gjort en "resa" med ett demensboende som heter duga. Jag vill kalla det för en reell "turnaround". Det vill säga, ett helt nytt sätt att se på ledarskap, medarbetarskap och verksamhet. Det har lett fram till en helt ny kvalitet i omsorgen där sömnmedel och lugnande har ersatts med intresse och inspiration från mötet med de boende och deras resurser. Själva utvecklingen verkar också ha varit en modell för vad delaktighet och lokalt engagemang betyder för att förändring faktiskt ska bli till i verkligheten och inte bara i ledningens beslutsprotokoll.
Tack alla ni som inspirerar i alla dessa goda möten!
Alingsås 18 november 2010
Anders
För dig som är ny vid dessa rader så bör jag väl berätta att det är boken, Salutogent ledarskap för hälsosam framgång som på 10 månader satt en väldig fart på vår verksamhet i hälsopromotiongruppen. Den endags utbildning vi testade i Varberg under våren har genomförts under hösten på många andra orter i landet med fulla eller nästan fulla lokaler. Det kanske mest givande under dessa dagar verkar vara deltagarnas upplevelse av salutogena samtal med kasamDIALOG-kortleken. Snacka om upplevelsebaserat lärande av salutogent förhållningssätt.
För mig som salutogen budbärare är det minst lika givande som för deltagarna, tänk vad man lär sig. Bland det roligaste sista tiden är mötet med "Viktor Vinde"-gänget i Härnösand. Där har man gjort en "resa" med ett demensboende som heter duga. Jag vill kalla det för en reell "turnaround". Det vill säga, ett helt nytt sätt att se på ledarskap, medarbetarskap och verksamhet. Det har lett fram till en helt ny kvalitet i omsorgen där sömnmedel och lugnande har ersatts med intresse och inspiration från mötet med de boende och deras resurser. Själva utvecklingen verkar också ha varit en modell för vad delaktighet och lokalt engagemang betyder för att förändring faktiskt ska bli till i verkligheten och inte bara i ledningens beslutsprotokoll.
Tack alla ni som inspirerar i alla dessa goda möten!
Alingsås 18 november 2010
Anders
måndag 13 september 2010
Skolan som utvecklingsarena
Nu är helt klart terminen igång för både skola och övrigt arbetsliv. Jag hade två inspirerande dagar i Jämtland för några veckor sedan. Några hundra pedagoger och skolledare lyssnade, samtalade och interagerade med naturen för att inspireras i det salutogena synsättet. En samling för att skapa inspiration till utveckling av både hälsoförutsättningar och lärande i skolans värld.
Vad är en hälsofrämjande skola där både anställda och deltagare mår bra och lyckas med det man finner meningsfullt?
Svaret på en sådan fråga finns inte färdigt formulerad som ett recept. Det är en fråga som måste bli intressant och levande på den enskilda skolan eller arbetsplatsen. De Jämtländska skolorna i projektet KRAFT tror jag lyckades intitiera en sådan dialog under sin vistelse i fjällvärlden. Tack vare projektet som stödjande ram och engagerade skolledare finns det goda förutsättningar att man kommer att göra skillnad genom denna satsning.
Så här veckan före val till riksdag och kommun är debatten intensiv om bland annat vad man vill med skolan i framtiden. Jag hoppas, som jag varit inne på förut, att det blir et ökat intresse för individens, elevens utgångspunkt och förutsättningar. Det bör bli en bättre balans mellan vad skolan vill och vad eleven upplever meningsfullt. Jag tror vi är på väg åt det hållet. Ett debattinlägg efterfrågade mer menigsfullhet i skolan. En annan tidning hade en artikel om en skola som vänt på sitt tänkande och börjat efterfråga elevens intresse, behov och kompetenser i större utsträckning. Ochvad hände? Jo, man gjorde ett jättelyft i den totala prestationen. Från att ha haft många som inte blev godkända, så blev man på relativt kort tid en av landets bättre skolor.
Min höst kommer att innehålla fler spännande möten med skolans värld och jag är full av förhoppning inför den kompetens och utvecklingsvilja som verkar finnas där.
Vad är en hälsofrämjande skola där både anställda och deltagare mår bra och lyckas med det man finner meningsfullt?
Svaret på en sådan fråga finns inte färdigt formulerad som ett recept. Det är en fråga som måste bli intressant och levande på den enskilda skolan eller arbetsplatsen. De Jämtländska skolorna i projektet KRAFT tror jag lyckades intitiera en sådan dialog under sin vistelse i fjällvärlden. Tack vare projektet som stödjande ram och engagerade skolledare finns det goda förutsättningar att man kommer att göra skillnad genom denna satsning.
Så här veckan före val till riksdag och kommun är debatten intensiv om bland annat vad man vill med skolan i framtiden. Jag hoppas, som jag varit inne på förut, att det blir et ökat intresse för individens, elevens utgångspunkt och förutsättningar. Det bör bli en bättre balans mellan vad skolan vill och vad eleven upplever meningsfullt. Jag tror vi är på väg åt det hållet. Ett debattinlägg efterfrågade mer menigsfullhet i skolan. En annan tidning hade en artikel om en skola som vänt på sitt tänkande och börjat efterfråga elevens intresse, behov och kompetenser i större utsträckning. Ochvad hände? Jo, man gjorde ett jättelyft i den totala prestationen. Från att ha haft många som inte blev godkända, så blev man på relativt kort tid en av landets bättre skolor.
Min höst kommer att innehålla fler spännande möten med skolans värld och jag är full av förhoppning inför den kompetens och utvecklingsvilja som verkar finnas där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
